|
Välkomna till Gallejaur
Sista milen till byn är grusväg. Smal, ofta gropig och ibland om vårarna oframkomlig. Telefonstolparna med hängande trådar kantar vägen in bland bergen. Ner mot sjön börjar gammelskogen. 3-400-åriga veteraner som klarat både stormar och skogsbränder. Så plötsligt ligger byn där på sydsluttningen mellan skogen och sjön. En bit öppet landskap med tegar och solbrända timringar. Gallejaur, en by i Lappmarken.
”Till tomt och bostad utsågs ställe på norra sidan om Gallejaure. På lappmannen Olof Anderssons innevarande skatteland i sydost från Arfvidsjaur kyrka om 5 1/2 mil. Till åker fanns grov sandjord om 6 tunnland…” Så står det i insyningsprotokollet från 1801 för Krononybygget Gallejaur. Skog fälldes, tegar spadades upp för hand och hus timrades. Kornåkrar och myrslåtter gav foder till folk och fä och nybygget växte sakta till en liten by. I början av 1950 –talet kom elektricitet och telefon och en väg bröts över berget där den gamla vandringsstigen hade gått.
Här finns nu en av få bevarade miljöer som kan berätta inlandets och lappmarkens historia. Om självhushållet med månghussystem, om samspelet med den samiska kulturen och om småbrukartiden. Om en tid när skalan var mindre, närheten större och tempot ett annat.
Intill finns fullväxt skog med sällsynta växter och rikt djurliv. En skog långt äldre än nybygget, men ännu äldre är berget, mycket äldre. Geologer berättar att bergen kring byn är bildade genom meteoritnedslag för över 1,8 miljarder år sedan
| 
Gallejaur
